ensupernova

Jag vägrar att tävla med mig själv eller med andra människor. Det finns inga vinnare, bara förlorare, precis som i krig. Den som "vinner" skapar sig ett alldeles för stort ego som inte lönar sig i längden och den som förlorar, ja det hör ni ju själva. Vem vill förlora? Därför mina vänner är det lika bra att avstå. Man vinner ju ändå inte något på att vinna.

Jag avstår från att jämföra mig med andra. Det hjälper inte mig. Vem mår bra av att jämföra sig med andra? Den som alltid ligger bäst till? Den som kan mest, vet mest, är bäst...? Nej, tack.

Till alla dem som har tagit sig an jämförande som deras livsuppgift I say: You will die miserable.

Att väga minst...att tjäna mest...att leva bäst...! Det som är bäst för mig är inte bäst för dig, likaså är mina drömmar unika precis som dina. Jag kanske vill rida rosa ponny. Du kanske vill gräva guld i USA.

Du kanske vill bli stylist, jag vill kanske matvägra. Du vill kanske bli utbränd, jag kanske vill andas djupa andetag.

Det är mycket som vi kan lära oss om varandra, men vi lär oss minst lika mycket av oss själva. Fråga, så svarar du!

Länge leve Kaos, Kakor, Saft och Bullar!

Idag har varit en helt okej dag, men jag har börjat att tänka på vad jag ska göra till hösten. Jag tror att jag vet vad jag vill göra, som oftast, ungefär men den här gången kan jag inte säga på rak arm om vägen dit. Lustigt nog så är det ofta så i mitt liv. Jag vill mycket och ibland så lyckas jag och ibland inte.

Det är inte rätt att säga att allt som händer har en mening, eftersom att allt har inte en mening. What about disasters? Murders? etc. Det finns ingen bra anledning till allt och fram för allt så betyder det inte att bara för det har hänt eller händer så är det rätt. Jag undrar ibland varför man ljuger för sig själv och säger att allt har en förklaring att det var lika bra som hände.

Jag vill också hela tiden tro att det kommer att lösa sig av sig självt, men hur? Varför tror jag det? Obotlig optimism? Eller så njuter jag av ovissheten. Varför låta sin framtids utfall bestämmas av livets lotteri? Jag är fri om jag bestämmer mig för det! Ingenting är omöjligt. Det finns plats för all godhet. Det finns tid för det allra bästa.

Detta är en dokumentär: http://svtplay.se/v/2297637/dokument_utifran/mardrom_i_sagolandet om hur kvinnor från bland annat Etiopien blir behandlade som slavar i mellan östern, framför allt i dubai. Kvinnorna utnyttjas på alla sätt under tiden som "hembiträden". Men deras uppgiifter sträcker sig långt utanför vad vi i sverige kan använda rut avdraget till. Under flera år blir de misshandlade och de får ibland bara sova i 3 timmar och sedan jobba hårt resten av tiden....Jag vill inte till dubai.

Han är ju bara förjävligt underhållande: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8455487.ab Nu ska han tydligen ha fått stöd av en Porrstjärna. Ungefär som om han behövde det...han är ju en porrtragedi själv. Han verkar ju ha stånd till att göra vad som helst. Förhoppningsvis så slipper vi behöva se honom som premiärminister i Italien snart. Han är inte lämplig helt klart. Stackars Italien....men då får sluta att rösta på honom helt enkelt.

I den här artikeln: http://www.e24.se/pengar24/bostad/bostadsprisernas-farliga-uppgang_2559177.e24 diskuterar man framtiden för bostadsmarknaden. Jag blir ju så klart lite orolig när jag läser detta eftersom att jag och mina föräldrar har nyligen (November 2010) investerade i en lägenhet i Solna, utanför strax utanför Stockholms innerstad. Visserligen så hyr vi ut den just nu och blir inte påverkade på samma sätt som när jag själv bor i den då vi står själva för alla kostnader, men det blir ju ändå en stress om det skulle bli en större nedgång i bostadsmarknaden.

Hur ska man egentligen göra med boende i storstäder? Det lättaste är ju som nästan alltid att ha mycket pengar och då kunna köpa det man beöver, som en lägenhet, fast i Sthlm är det mycket svårt. Hur gör alla unga? Inneboende? Andra hands uthyrning?

I denna artikel: http://online.wsj.com/article/SB124026415808636575.html?mod=wsj_share_twitter kan man läsa om det nyaste yrket i USA, nämligen: Bloggare! Det är tydligen 22 miljoner människor i bara USA som bloggar, fast "endast" runt en halv miljon kan ta ut en heltids lön. Det är ju som för många andra bara en rolig bisyssla men ändå så borde det ju nu klassas som ett yrke.

Kram

Varför måste man sova...jag vill helst inte mestadels. Livet känns så mycket bättre när man bara flyter runt till exempel på datorn eller umgås med någon. Det är när jag ska sova jag känner mig otrygg och lite illa till mods. Det är som om då och tidig morgon är de tillfällen man inte kan "springa" ifrån sig själv, så det är där jag finner mig orolig. Det finns ibland som en kraft inom mig som säger: Nej, jag vill inte känna efter. Jag vill bara springa. Springa bort från alla plikter, ansvar, möjligheter, chanser, behov etc.

Då jag är lyckligast, är när jag accepterar mitt liv som det är och då får jag ofta fantastiska insikter om hur jag vill leva. Andra stunder ser jag på mig själv och undrar vad som hänt...? Jag skulle ju vara på topp just nu! Jag skulle ju ha förstått vad livet handlade om och vad jag ville. Men så är det ju absolut inte nu. Fast längs med vägen har jag trots allt funnit mig själv, mera än vad jag hoppades på. Eftersom att det fanns inte ens med på kartan. Det viktigaste för mig då är inte det viktigaste för mig nu. Helt klart!

Trots allt så behöver jag sova nu...men jag gör det med lite lättare hjärta. Eftersom jag nu delar detta med dig. Tack!

God Natt och Sov Gott

Ja, du att skriva om sin livsuppgift. Det kan vara svårt. Jag har tänkt på detta mycket. Vad ska man göra med sitt liv? Vad är det som verkligen betyder något där ute i det dunkla mörkret...livet utanför de fyra murar/väggar vi bor inuti. Hmm...It's a tricky question to answere...men jag tror att jag har ett alternativt svar till denna mycket lustiga fråga. Jag är beroende av andra människor, och i viss mån är några andra människor beroende av att jag finns också...mer eller mindre indirekt eller direkt. Ja, vad tänker jag om det då? Jo, att eftersom att det är så så finns det ju i alla fall om ändå väldigt liten mening med att jag lever här...och kanske är det viktigt att jag lever här på jorden, just nu. Det finns ju en chans att jag som så många andra är mera lämpade till att ägna sig åt något speciellt och alltså då ge något till andra genom att jag gör något som jag kan vara bra på. Så på det viset har jag och andra med för den delen, ett ansvar att ge så mycket jag kan av det till andra...frågan är bara hur och vad? Oftast..! Men inte är det väl så hemskt svårt att veta vad man är ämnad för eller vad man är bra på? Kan man tänka...men det är det...för inte är det någon annan som verkligen kan säga vad du eller jag ska göra och inte göra...så då är det upp till mig själv att förstå detta.

Jag har som sagt tänkt en hel del på detta...och det finns inget enkelt svar på detta. För en del är det enkelt, även fast det känns som mera sällsynt än det motsatta. Jag har alltid känt en stor dragningskraft till STÖRRE städer...alltså större än den jag vuxit upp...men samtidigt så trivs jag bra där jag vuxit upp eftersom att det är så många som jag känt så länge som bor här. Dock betyder det ju inte att de bara försvinner eftersom att jag flyttar...när jag gör det. fast det känns svårare att tänka på att lämna staden nu när jag gillar den mera än vad jag gjorde förut...jag menar ju att det är så klart enklare att lämna det man inte gillar - !

Så om, när jag flyttar så blir det till någon större stad...så långt har jag insett i alla fall...då går jag lite miste om den kära vänskap jag har till många här i vardagslivet...men det GÅR att hålla kontakten, i alla fall med dem man verkligen gillar.

Sedan så funderar jag på vad jag ska arbeta med - hur jag når dit på ett roligt sett..etc...det tar jag en annan gång!

Hur känner du inför dessa frågor? Är de: Lätta? Enkla? Svåra? Omöjliga eller rent av roliga?

Jag har bestämt mig nu att börja inrikta mig här i livet...det finns nog en hel del som passar mig bättre att göra...än att inte följa mitt hjärta!

Ta hand om er!!

Okej, nu ska jag på matte lektion...dötrist. Vill bara ligga kvar i sängen se på tv och äta frukost riktigt riktigt långsamt. Alltså morgnar är något av det hemskaste som finns...ändå gången det kan vara härligt att gå upp tidigt en morgon vore väl på ett himmelskt 5 stjärnigt spa i Thailand...som i filmen Darling. Google it. Mycket mycket härligt ser det ut att vara....pool som nästan blir en del ut av havet som bara sträcker sig milslångt ut i horisonten. Jag vill resa och leva livet och njuta av var enda sekund. Nej, ni nu är det matte som gäller....!!

Känner du som jag? Att livet går i en spiral? Att Livet rullar runt? Att livet alltid Snurrar runt? Vad vet jag? Denna är ej min dag...det snurrar runt i mitt huvud där uppe...precis som en morgon utan nubbe...endast rimm no worries...Livet rullar på? Men det går kanske ändå? Det vore skönt o veta var det bär av? Men ingen borde veta? endast moster greta. Ja, vad vore livet utan äventyr och ej förutsedda händelser? Ja, vad vore livet då? Vad vet jag...kanske ännu läskigare? För vem vill veta...Nästa dags misstag..nej endast moster greta=eller nån! Jag kände en gång en man som rodde mig in sin hamn/famn...men ack så fel det blev...men ingen visste vems fel det var= det var liksom lika mycket ditt fel som mitt fel, om du förstår vad jag menar=det liksom bara blev så? Och vad vet jag, vem jag var och hur det begav sig...snyfft snyfft...buhu me or buhu! you!! Nej, inte så för då går det på tok för långt...ja, för då rullar man runt i sina tankar som snöslask som möter is en tidig tisdags morgon på ett torg med fel.lagda kullerstenar. Vad vet jag? Din tandrad är min tandrad, när vi går och håller varandra i handen. Du ser att jag inte ser och det utnyttjar du...som du kanske hör eller ser så är detta mit slagträ där jag skjuter iväg bollen högt upp i luften och är lite så där rädd var den ska falla ned. Det är också LIKSOM min SLAGS evighets maskin av ord som ej går att stoppa...vad ska det bli med mig? Vart barkar det hän? Hmm...om jag vore en liten skade skjuten kyckling? skulle du omhulda mig i din famn...troligen inte. Men ändpå? Är inte den vackraste och mest enklaste terapin den du skriver till dig själv? Mycket billig också för den delen...den tidigare kostade typ mellan 300-750kr/timmen...plus+minus-moms. Etc. Ja, galenskap har ni väl hört förut, men aldrig så här underhållande förut va? Jag hade en gång en båt och det var mycket länge sen - så länge sen...men vart fan är den nu? Vart fan är den nu? Jag bara undrar var är den nu...min lilla cp-dikt=essä är ibland mera trall vänlig än enkel att läsa...men häng med ändå!

Tack för mig! Jag tänker bara skriva sånt som faller in i min något enkla men lagom spännande/tråkiga(mest tråkiga) vardag...Jag skriver om det som intresserar mig, på tok för konstiga saker...eller så skriver jag en liten elak/snäll trudellutt...eller så skriver jag något helt annat...annekdoter...med eller utan fula* eller fina* stavfel. Det är enklast så...jag tänker inte bry mig mera om "rätt och fel" i varje stavelse av mitt liv, läääängre! Det blir ju enklast så...damn att jag inte kunde hitta på något sådant smart för fyra4-fem5 år sedan. Men då kanske det inte hade hänt...gubben min kanske bara hade varit sin/och inte min. Jag lever här och nu i det så kallade nuet? Men vad gör det om jag är ej någon fe:) Inget går att ändras på...Fuck You...Good Bye! ne regrette rien!!